KATASTROFTANKAR I VECKA 35

38 dagar kvar till BF, men och bara 12 arbetsdagar kvar på jobbet. Sån märklig känsla! Att ha arbetat varje dag i så många år och helt plötsligt gå hem, och vänta på någonting man inte har en aning om. Men som kroppen längtar efter vila nu!

Hur är mående då? Till och från om jag ska vara ärlig. Kroppen kämpar nu, och det börjar bli ganska tungt att ha en vanlig vardag, haha. Och huvudet jobbar också på. Häromkvällen fick jag för första gången en rejäl dos utav katastroftankar och kunde inte somna på flera timmar. Känslan av att så många längtar och väntar på lilla H nu, och det är mitt ansvar och min kropps ansvar att allt går bra. Prestationsångest och maktlöshet delux. Och samtidigt hålla händerna på magen och räkna sparkar. ”Är det inte lite färre och svagare än vanligt?” Men nu känns det bättre. Jag kan ju faktiskt inte påverka någonting! Också äter jag järntabletter då jag har haft problem med yrsel i ett par dagar, och känt mig skakig och svag.

Som sagt… det ska bli skönt att få gå hem och vila mig i form snart. Så att jag är helt redo för livet som väntar!! I eftermiddag åker jag och K och köper det sista som är kvar inför H’s ankomst: bilstol! Sedan är vi färdiga. Hur kan man älska någon man aldrig träffat?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *