FÖDELSEDAGSHELG

Ibland undrar man vad man gjorde utav sin helg, och ibland känner man att den innehöll precis allt. Det sistnämnda var fallet för min födelsedagshelg, den blev så fin. För efter att blivit väckt med sång och frukost på sängen utav Hugo och Klas (höll på att smälla av så sött) så promenerade vi ner till stan för att ge mig själv lite egentid. En timmes massage på Aroma. Helt helt underbart, och min kropp var verkligen i behov utav att knådas. Alla nätter utav amning och allt bärande utav Hugo, man blir sliten.

Sedan studsade jag bokstavligt talat ner till Vinci för lunch med mina två bästa vänner – min syster & Mikaela. Godaste lurren i stan som vanligt, och ett väldigt gott glas vitt! Hugo var helnöjd hos moster i en timme, han har varit så lugn och snäll det senaste <3

Sedan var det dags – min mamma och pappa kom hem till oss för att ta hand om Hugo över natten. Jag hade pumpat ut massor av mjölk så det kändes lugnt, men så konstigt att lämna över honom. Efter några lugnande bilder från mamma på en mätt och sovande bebis så kunde vi börja njuta på riktigt.

Jag njöt verkligen under varenda sekund av kvällen – att bara få vara med varandra och bli lite salongs var helt underbart, haha! Jag älskar att spendera tid med Klas, och att ha timmar att bara kunna prata ostört efter snart 3 månader var så kul och mysigt. Och viktigt.

Men trots att vi somnade sent så vaknade vi strax efter sju, haha. Så efter en dusch och hotellfrukost (så god på Pigalle!) checkade vi ut redan klockan nio. Mamma och pappa blev minst sagt förvånade när vi kom hem så tidigt. Men vi saknade Hugo så obeskrivligt mycket! Det blev mys i sängen i princip hela dagen.

På lördagskvällen skulle vi fira en kompis, och även om jag tog det lugnt och körde hem så var det såå kul! Vi pratade, garvade och dansade i timmar!

… så efter lite för många timmar ifrån Hugo den här helgen så skrek kroppen efter gos. Så igår innan min och Klas familj kom på kalas blev det massa mys i sängen! Och hur fina är inte hans nya randiga byxor? Jag skulle vilja ha likadana i sommar!

Byxorna, bodyn och ryggsäcken är alla hemklickade ifrån Babyshop.

Så söndagen spenderades med Klas och min familj för att fira mina 27 år. Käkade på stan, tog en lång promenad och sedan glassfika och kaffe hemma hos oss. En helt underbar helg som innehöll allt jag kunnat önska.

Hoppas ni haft en fin start på veckan, vi har inte gjort många knop. 

 

EN NATT UTAN HONOM & ATT VARA I NUET

Imorgon är det den 8:e mars – Internationella Kvinnodagen och min födelsedag! 27 år på jorden och nu också en mamma. Herregud. Imorgon ska jag och Klas bo på hotell Pigalle i Göteborg och för första gången låta Hugo sova utan oss. Känns såklart lite vemodigt, vi har ju suttit ihop i 2,5 månad. Men ändå tryggt och lugnt då mina föräldrar kommer hit och bor hos oss. Så nu är det pump-race här hemma för att ladda upp kylen med mjölk.

Ni som är nykläckta bebisföräldrar känner säkert igen kommentarer som ”Ta vara på tiden nu!” eller ”Njut av varje dag nu i början!”. Jag blir så stressad av det där, för hur ska man njuta mer eller ta vara på tiden mer än vad man redan gör?! Dagarna går och man försöker ju göra det bästa av tiden hela tiden – och ibland gör man ju allt för att ens lilla bebis ska sova så att man bara kan få lägga sig på soffan och ja, bara vara lite. Och det ska man ju inte ha dåligt samvete för! Sedan är jag ju en expert på att hela tiden längta framåt. ”Tänk när vi får bada med honom i sjön på torpet” eller ”Åh, tänk när vi åker på första utlandssemstern eller skidresan!”. Men så fort de tankarna dyker upp så försöker jag skjuta bort dem igen, krama om de små bebisfötterna och lukta på hans fjuniga lilla huvud. Och vara i nuet. Tiden går ju så fort ändå. 

 

10 VECKOR MED HUGO

Längesen vi sågs här inne på bloggen nu… tiden bara rinner iväg! Men nu ligger Hugo nöjd bredvid mig i sängen och jag tänkte passa på att kolla in här och uppdatera lite om hur mammalivet rullar. Igår fyllde lillen 10 veckor och det händer mycket, varje dag. Han går från en liten ömtålig spädgris till en bebis med personlighet. Den största utvecklingen skulle jag säga är att man nu börjar få kontakt med honom på riktigt. Han skrattar och ”pratar” med en. Och man märker att han känner igen oss. På morgnarna älskar han att sitt-ligga emellan oss och snacka sitt språk. Han har också hittat sina händer, blivit stark i nacken och börjat dreggla, haha.

Våra dagar början mellan 06:30 och 07:oo och då ligger vi i sängen och ammar, kollar Nyhetsmorgon och dricker kaffe till minst 10.00. Behöver jag säga att det är bästa stunden på dagen? Sedan blir det ofta en långpromenad ner till stan för att träffa Klas, någon kompis eller min syster på kaffe eller lunch. Jisses vad jag dricker kaffe nu för tiden! Efter det går vi hem och tar det lugnt. Och nu har vi även fått in en ny rutin – vi har nämligen gått med i en föräldragrupp! Vi har varit på en träff än så länge, men imorgon ska vi på sångstund. Ska blir kul att se jämnåriga barn tillsammans med Hugo, men också umgänget med andra mammor. Vissa saker kan man bara dela mammor emellan. Ingen annan orkar lyssna (fullt förståeligt).

Och det bästa just nu är att jag lär känna honom mer och mer. Jag hör skillnad på gråt och gråt, och förstår oftast vad han vill. Det känns som att vi blir ett tightare team för varje dag som går. Och amingen! Äntligen fungerar den helt och jag hel-ammar nu. Så glad över att det går så bra, för åh vad mysigt det är.

Nä, nu vaknade lillen och pickar på uppmärksamhet så jag får kila. Men en liten uppdatering iallafall! Kommentera gärna om det är något speciellt ni vill läsa om. Kram!

 

RACLETTE

Igår åt vi middag hemma hos min syster och hennes kille – raclette! Premiär för min del och jag blev helt frälst, och proppmätt. Min syster fick även ett kort som berättade att vi vill att hon ska bli Hugos gudmor. Inte så chockerande, men ack så självklart. Världens bästa moster och trygghet för honom. Hade även dagen till ära shoppat mig en liten ny garderob. Sådant mellanläge nu när gravidgarderoben inte passar och inte heller den vanliga riktigt än. Blev bland annat den här leoblusen från Lindex som jag hade igår. Och byxorna, som inte syns, från Gina Tricot. Skönt med en uppdatering! Jag har levt i stickad tröja och tights i veckor. 

 

VÅRKÄNSLOR

Jag kan ju inte vara den enda mamma- eller pappalediga som just nu är väldigt glad över de fem plusgraderna, solen och de snöfria trottoarerna. Äntligen kan man gå långa promenader och njuta! Höll på att få klaustrofobi de dagarna då knappt ytterdörren gick upp på grund utav all snö.

Och idag har vi en riktig fixar-dag. Jag har sovit helt okej inatt och efter ett par koppar kaffe så hade jag ganska mycket energi – och den gäller att ta vara på när den väl infinner sig! Men nu ska jag få i mig lite lunch och sedan ta en lång promenad. Ikväll väntar tjejkväll på Vinci! Fördrink, vitt vin, god mat och tjejsnack! Peppen hos mig är orimlig! Typ ett år sedan sist. 

 

NEW IN!

Materiell lycka! Första köpet till min icke-gravida kropp är gjord! Jag beställde precis hem den här klänningen ifrån Nanushka alldeles nyss, och jag är så kär i den. Knapparna, längden & de bara axlarna – jag tycker att det står mitt namn på den här! Så jag unnade mig.

 

ÄLSKADE BÄRSJAL

Ja, jag har blivit med bärsjal! Och det kan vara bland det bästa som hänt mig och Hugo i vårt gemensamma vardagsliv. Jag har fått låna den här utav en kompis, och den är ifrån Ergobaby. Hugo vill vara nära mig i princip hela tiden, och det vill ju jag också, samtidigt som man vill få iallafall lite gjort under dagarna. Så det här är verkligen en räddare!

Så idag har jag plockat i hans rum, gjort lunch och tvättat. Allt medan han satt på mig! Och ja, jag måste visa Hugos senaste bok som han fick ifrån sin gammelmormor. En ”Mina första år”-bok med Elsa Beskow-motiv (Älskar Elsa Beskow! Se även kaffekoppen). Jag kan inte fylla i så mycket i den än men lite hur jag och Klas träffades, hans födelse och tankar vi hade innan han kom har jag skrivit in nu. Och hans första skratt! 28 januari.

 

EN MÅNAD SOM MAMMA

Idag har jag varit trött & pigg på samma gång. Pigg utav all energi och alla skratt ifrån gårdagens födelsedagsfirande och fest. Och trött eftersom att ja.. det var just födelsedagsfirande och fest! Hur var det att ha premiär-kväll på egen hand då? Speciellt! Jag slungades ifrån att dansa till gamla reaggaton-låtar och garva som den ”gamla jag” och sedan kolla klockan på mobilen och mötas utav Hugo som bakgrundsbild på mobilen. Och påminnas om hur livet totalt förändrats. Jag är fortfarande jag, men ändå en helt ny version. Vid halv ett längtade mitt hjärta alldeles för mycket efter min lilla groda (och brösten höll på att sprängas) så jag åkte hem. Men åh åh åh vilken kväll! Världens bästa tjejkompisar fyllde mig till öronen med energi, som alltid. Och det var skönt att få hoppa ur mina leggings, sminka mig, locka håret & spruta på parfym och vara mig själv för en kväll. 

Och livet som mamma efter en månad? Ja, för en månad sedan kom vi hem från BB och jag måste säga att nu har jag börjat njuta på riktigt. Han är inte en ömtålig liten docka längre, utan våra lilla kille. Och jag har börjat lära mig hans signaler för hunger, närhet eller ont i magen, och jag har framförallt lärt känna mig själv i min nya roll. En utav de bästa sakerna med att vara mamma är närvaron man får i vardagen. Vi spenderar våra dagar här hemma i lugn och ro. Allt får ta sin tid, det finns ingen stress och allt handlar bara om honom och oss. Det var i början så mycket rädslor och osäkerhet i tiden med honom men nu har jag landat i att bara ta det lugnt, njuta och vara. Han har gett mig perspektiv.

 

MIN FÖRLOSSNING

Okej. Igår blev vår lilla Hugo fyra veckor, och det är idag 30 dagar sedan jag trodde att jag skulle svimma utav både smärta, trötthet & kärlek. Här är min förlossningsberättelse.

___________________________________

Beräknad Förlossning var den 22:a december, och när dagen var kommen gav jag mig ner på stan, i lite smått desperation, för att få tiden att gå snabbare. Jag shoppade de sista julklapparna tillsammans Klas och åt lunch på Vinci med min syster och hennes kille. Men jag mådde lite illa så tog bara in en skål bröd och en Cola Zero, haha. Jag kände mig lite annorlunda i kroppen, var lite illamående och konstig känsla i magen. Men jag trodde att det berodde på nervositeten som då fullständigt tagit över mig. På eftermiddagen åkte vi hem till mina föräldrar för att käka pizza, men jag fick knappt i mig en halv (väldigt ovanligt för att vara mig, hehe). Klockan 18:00 var vi hemma igen, och trötta och nervösa la vi oss snabbt tillrätta i sängen för att kolla de sista avsnitten av Bachelor. ”Så tråkigt att det inte blev någon bebis idag heller”, tänkte jag. ”Och bara han inte kommer på julafton!” Men bara 30 minuter senare sätter jag mig hastigt upp i sängen: ”Klaaas!” Han tittar på mig: ”Nä?”.  Jag börjar skratta i panik. ”Antingen kissade jag ner mig precis, eller så gick vattnet!”. Jag ställde mig upp och det sistnämnda var ett faktum.

Vi ringde till förlossningen direkt och var välkomna in. Känslan när vi sprang omkring hemma och packade ihop det sista till väskorna var så häftig! Samtidigt som kroppen skakade utav adrenalin så skrattade vi av både nervositet, lättnad och lycka. Och eftersom att vi bara har 5 minuters bilväg så var vi inne på förlossningen redan 18:45. Vi gjorde CTG och konstaterade vattenavgången. Men eftersom att jag inte hade det minsta ont så blev vi hemskickade igen. Med orden: ”Ja, det kan dröja ända till juldagen innan det sätter igång”. Aldrig i livet tänkte jag. Jag var så redo på att få ut Hugo NU! Men vi åkte hem, fortsatte kolla Bachelor, och vid 23-tiden var värkarna igång! De gjorde rejält ont nästan direkt, och vi försökte klocka med värk-timer men det var svårt att veta när de kom och avtog eftersom att de höll i mer eller mindre hela tiden. Smärtan (enligt mig) går att föreställa med att man gör ”tusen-nålar” med livmodern. Fast värre. En ilande och stickade smärta.

Klockan 01:00 kände jag att jag inte kunde jag inte hantera smärtan hemma längre längre så då ringde vi in till Förlossningen igen. Jag fick rådet att ta värktabletter (haha…) och lägga värmekudde på magen. Vi kämpade på ytterligare en timme hemma, men sedan gick det inte längre så vi åkte in. Jag tog en värk i hallen innan vi sprang ut i bilen. Minns knappt bilfärden. Väl inne på sjukhuset fick vi komma in i ett rum där det fanns två sängar, och jag fick mitt armband som betydde att jag var incheckad och inte skulle åka hem utan en bebis (!). Jag fick en morfintablett emot smärtan och sömntabletter så att jag kunde få ett par timmars sömn. Här var jag endast öppen 1 cm (trodde inte det var sant!!) och klockan var runt 04:00 när vi somnade.

Runt 07:00 vaknade jag utav smärtan, och jag började mitt marathon utav kräkningar. Jag bad Klas att säga till barnmorskan när hon kom in att jag behövde Epidural NU, jag hade så ont så det var så skönt att Klas kunde föra talan och att vi hade pratat ihop oss så mycket innan. Ganska snabbt efter att vi vaknat fick vi vårt förlossningsrum, och bara en halvtimme i den nya sängen kom en narkosläkare och satte Epiduralen. Det är verkligen Guds gåva till oss förlösande kvinnor. Jag minns knappt när han satte sprutan, och minns heller ingen som helst smärta. Bara en total lättnad över att den fruktansvärda värken var över. Från den stunden och fram till 12:00 ungefär körde jag lustgas. Jag fick inte i mig någonting i matväg utan endast lite saft men ändå spydde jag när värkarna hade sina toppar. Strax efter 12:30 var jag öppen 7 cm och jag hade riktigt riktigt ont. Vi har filmat en del, och jag håller krampaktigt i lustgasen och är knappt kontaktbar, men ändå ganska fokuserad. Och Klas är hela tiden världens finaste stöd. Klockan 13:45 satte krystvärkarna igång och det var dags att få ut lilla H. Jag hade legat på rygg i sängen hela tiden, och när krystvärkarna satte igång la de upp mig i gynställning med handtag att hålla i. Jag trodde inte att det skulle passa mig att föda i den ställningen, men jag funderade inte ens över att byta utan lät barnmorskorna bestämma. I 45 minuter hade jag krystvärkar och mitt enda minne, förutom smärtan vid the ring of fire, var när jag fick varma blöta handdukar som bedövning där nere och det vill jag skicka med er alla som har en vaginal förlossning framför er. Det var fantastiskt.

…Så efter långa, men nu i efterhand, ändå häftiga 45 minuter kom han ut! Klockan 14:32 lades han upp på mitt bröst. En något blå och alldeles varm sötnos som pep och letade sig upp till bröstet samtidigt som jag och Klas grät i lättnad och lycka. Han var 51 centimeter lång, vägde 3610 gram och var frisk. Och han var hos oss <3

 

RUTINER & HELG PÅ KUSTEN

I fredagskväll bestämde jag och Klas oss för att vara lite spontana och kasta in vår lilla familj i bilen och åka upp till Smögen på lördagsmorgonen. Klas föräldrar har hus där och skulle vara uppe över helgen, och vädret visade strålande sol. Att det skulle bli mysigt visse jag om, men att det skulle vara så välbehövligt och skönt med havsluft och miljöombyte kunde jag inte föreställa mig! Behövde verkligen det och jag njöt utav varenda minut.

…och apropå vardag! Nu har vi efter en månad med lilla H börjat komma in i lite rutiner. Det tar ett tag att lära känna den lilles signaler och också vad som funkar för en själv och för mig och K som par. Jag har fått en del frågor om hur vi gör med nätter, schema och matning överlag, så tänkte försöka sammanfatta lite. Oftast ser dagarna/nätterna ut såhär: Runt 23.30 matar Klas med flaska (jag har ofta redan somnat, haha). Sedan, vid 02-03 ungefär vaknar Hugo igen, och då ger jag mat med flaska. Jag lägger ner honom i babynestet emellan oss och förhoppningsvis somnar han ganska så fort igen. Då går jag ner till vardagsrummet för att pumpa fram mer mjölk. Jag tänder upp alla lampor, sätter på Vänner och tar något att äta (och dricka! Jisses vad törstig man är hela tiden). Tidigare satt jag i sängen och pumpade i mörkret, men det här är så mycket mysigare och ångestfritt! Vid 05-06 vaknar han igen och då tar jag det oftast, men ibland Klas om han ändå ska börja jobba tidigt. Då blir det Nyhetsmorgon i sängen och flaskmatning (trodde aldrig jag skulle sitta o vänta på att Nyhetsmorgon skulle börja… haha). Förhoppningsvis somnar han om någon timme efter det innan dagen börjar på riktigt, men inte alltid. När dagen väl är igång så försöker jag att amma så mycket det går. Är så tacksam att båda delarna äntligen fungerar <3 Sedan, om vi till exempel ska ner på stan så tar jag med mig flaska med mat eftersom att jag aldrig vet riktigt vart det blir mat-panik, och jag är inte helt trygg med att amma vart som helst. Och Hugo behöver lugn runt sig för att komma till ro med amningen. Så ja, ungefär så ser vårt mat/sov-schema ut!