RACLETTE

Igår åt vi middag hemma hos min syster och hennes kille – raclette! Premiär för min del och jag blev helt frälst, och proppmätt. Min syster fick även ett kort som berättade att vi vill att hon ska bli Hugos gudmor. Inte så chockerande, men ack så självklart. Världens bästa moster och trygghet för honom. Hade även dagen till ära shoppat mig en liten ny garderob. Sådant mellanläge nu när gravidgarderoben inte passar och inte heller den vanliga riktigt än. Blev bland annat den här leoblusen från Lindex som jag hade igår. Och byxorna, som inte syns, från Gina Tricot. Skönt med en uppdatering! Jag har levt i stickad tröja och tights i veckor. 

 

VÅRKÄNSLOR

Jag kan ju inte vara den enda mamma- eller pappalediga som just nu är väldigt glad över de fem plusgraderna, solen och de snöfria trottoarerna. Äntligen kan man gå långa promenader och njuta! Höll på att få klaustrofobi de dagarna då knappt ytterdörren gick upp på grund utav all snö.

Och idag har vi en riktig fixar-dag. Jag har sovit helt okej inatt och efter ett par koppar kaffe så hade jag ganska mycket energi – och den gäller att ta vara på när den väl infinner sig! Men nu ska jag få i mig lite lunch och sedan ta en lång promenad. Ikväll väntar tjejkväll på Vinci! Fördrink, vitt vin, god mat och tjejsnack! Peppen hos mig är orimlig! Typ ett år sedan sist. 

 

NEW IN!

Materiell lycka! Första köpet till min icke-gravida kropp är gjord! Jag beställde precis hem den här klänningen ifrån Nanushka alldeles nyss, och jag är så kär i den. Knapparna, längden & de bara axlarna – jag tycker att det står mitt namn på den här! Så jag unnade mig.

 

ÄLSKADE BÄRSJAL

Ja, jag har blivit med bärsjal! Och det kan vara bland det bästa som hänt mig och Hugo i vårt gemensamma vardagsliv. Jag har fått låna den här utav en kompis, och den är ifrån Ergobaby. Hugo vill vara nära mig i princip hela tiden, och det vill ju jag också, samtidigt som man vill få iallafall lite gjort under dagarna. Så det här är verkligen en räddare!

Så idag har jag plockat i hans rum, gjort lunch och tvättat. Allt medan han satt på mig! Och ja, jag måste visa Hugos senaste bok som han fick ifrån sin gammelmormor. En ”Mina första år”-bok med Elsa Beskow-motiv (Älskar Elsa Beskow! Se även kaffekoppen). Jag kan inte fylla i så mycket i den än men lite hur jag och Klas träffades, hans födelse och tankar vi hade innan han kom har jag skrivit in nu. Och hans första skratt! 28 januari.

 

EN MÅNAD SOM MAMMA

Idag har jag varit trött & pigg på samma gång. Pigg utav all energi och alla skratt ifrån gårdagens födelsedagsfirande och fest. Och trött eftersom att ja.. det var just födelsedagsfirande och fest! Hur var det att ha premiär-kväll på egen hand då? Speciellt! Jag slungades ifrån att dansa till gamla reaggaton-låtar och garva som den ”gamla jag” och sedan kolla klockan på mobilen och mötas utav Hugo som bakgrundsbild på mobilen. Och påminnas om hur livet totalt förändrats. Jag är fortfarande jag, men ändå en helt ny version. Vid halv ett längtade mitt hjärta alldeles för mycket efter min lilla groda (och brösten höll på att sprängas) så jag åkte hem. Men åh åh åh vilken kväll! Världens bästa tjejkompisar fyllde mig till öronen med energi, som alltid. Och det var skönt att få hoppa ur mina leggings, sminka mig, locka håret & spruta på parfym och vara mig själv för en kväll. 

Och livet som mamma efter en månad? Ja, för en månad sedan kom vi hem från BB och jag måste säga att nu har jag börjat njuta på riktigt. Han är inte en ömtålig liten docka längre, utan våra lilla kille. Och jag har börjat lära mig hans signaler för hunger, närhet eller ont i magen, och jag har framförallt lärt känna mig själv i min nya roll. En utav de bästa sakerna med att vara mamma är närvaron man får i vardagen. Vi spenderar våra dagar här hemma i lugn och ro. Allt får ta sin tid, det finns ingen stress och allt handlar bara om honom och oss. Det var i början så mycket rädslor och osäkerhet i tiden med honom men nu har jag landat i att bara ta det lugnt, njuta och vara. Han har gett mig perspektiv.

 

MIN FÖRLOSSNING

Okej. Igår blev vår lilla Hugo fyra veckor, och det är idag 30 dagar sedan jag trodde att jag skulle svimma utav både smärta, trötthet & kärlek. Här är min förlossningsberättelse.

___________________________________

Beräknad Förlossning var den 22:a december, och när dagen var kommen gav jag mig ner på stan, i lite smått desperation, för att få tiden att gå snabbare. Jag shoppade de sista julklapparna tillsammans Klas och åt lunch på Vinci med min syster och hennes kille. Men jag mådde lite illa så tog bara in en skål bröd och en Cola Zero, haha. Jag kände mig lite annorlunda i kroppen, var lite illamående och konstig känsla i magen. Men jag trodde att det berodde på nervositeten som då fullständigt tagit över mig. På eftermiddagen åkte vi hem till mina föräldrar för att käka pizza, men jag fick knappt i mig en halv (väldigt ovanligt för att vara mig, hehe). Klockan 18:00 var vi hemma igen, och trötta och nervösa la vi oss snabbt tillrätta i sängen för att kolla de sista avsnitten av Bachelor. ”Så tråkigt att det inte blev någon bebis idag heller”, tänkte jag. ”Och bara han inte kommer på julafton!” Men bara 30 minuter senare sätter jag mig hastigt upp i sängen: ”Klaaas!” Han tittar på mig: ”Nä?”.  Jag börjar skratta i panik. ”Antingen kissade jag ner mig precis, eller så gick vattnet!”. Jag ställde mig upp och det sistnämnda var ett faktum.

Vi ringde till förlossningen direkt och var välkomna in. Känslan när vi sprang omkring hemma och packade ihop det sista till väskorna var så häftig! Samtidigt som kroppen skakade utav adrenalin så skrattade vi av både nervositet, lättnad och lycka. Och eftersom att vi bara har 5 minuters bilväg så var vi inne på förlossningen redan 18:45. Vi gjorde CTG och konstaterade vattenavgången. Men eftersom att jag inte hade det minsta ont så blev vi hemskickade igen. Med orden: ”Ja, det kan dröja ända till juldagen innan det sätter igång”. Aldrig i livet tänkte jag. Jag var så redo på att få ut Hugo NU! Men vi åkte hem, fortsatte kolla Bachelor, och vid 23-tiden var värkarna igång! De gjorde rejält ont nästan direkt, och vi försökte klocka med värk-timer men det var svårt att veta när de kom och avtog eftersom att de höll i mer eller mindre hela tiden. Smärtan (enligt mig) går att föreställa med att man gör ”tusen-nålar” med livmodern. Fast värre. En ilande och stickade smärta.

Klockan 01:00 kände jag att jag inte kunde jag inte hantera smärtan hemma längre längre så då ringde vi in till Förlossningen igen. Jag fick rådet att ta värktabletter (haha…) och lägga värmekudde på magen. Vi kämpade på ytterligare en timme hemma, men sedan gick det inte längre så vi åkte in. Jag tog en värk i hallen innan vi sprang ut i bilen. Minns knappt bilfärden. Väl inne på sjukhuset fick vi komma in i ett rum där det fanns två sängar, och jag fick mitt armband som betydde att jag var incheckad och inte skulle åka hem utan en bebis (!). Jag fick en morfintablett emot smärtan och sömntabletter så att jag kunde få ett par timmars sömn. Här var jag endast öppen 1 cm (trodde inte det var sant!!) och klockan var runt 04:00 när vi somnade.

Runt 07:00 vaknade jag utav smärtan, och jag började mitt marathon utav kräkningar. Jag bad Klas att säga till barnmorskan när hon kom in att jag behövde Epidural NU, jag hade så ont så det var så skönt att Klas kunde föra talan och att vi hade pratat ihop oss så mycket innan. Ganska snabbt efter att vi vaknat fick vi vårt förlossningsrum, och bara en halvtimme i den nya sängen kom en narkosläkare och satte Epiduralen. Det är verkligen Guds gåva till oss förlösande kvinnor. Jag minns knappt när han satte sprutan, och minns heller ingen som helst smärta. Bara en total lättnad över att den fruktansvärda värken var över. Från den stunden och fram till 12:00 ungefär körde jag lustgas. Jag fick inte i mig någonting i matväg utan endast lite saft men ändå spydde jag när värkarna hade sina toppar. Strax efter 12:30 var jag öppen 7 cm och jag hade riktigt riktigt ont. Vi har filmat en del, och jag håller krampaktigt i lustgasen och är knappt kontaktbar, men ändå ganska fokuserad. Och Klas är hela tiden världens finaste stöd. Klockan 13:45 satte krystvärkarna igång och det var dags att få ut lilla H. Jag hade legat på rygg i sängen hela tiden, och när krystvärkarna satte igång la de upp mig i gynställning med handtag att hålla i. Jag trodde inte att det skulle passa mig att föda i den ställningen, men jag funderade inte ens över att byta utan lät barnmorskorna bestämma. I 45 minuter hade jag krystvärkar och mitt enda minne, förutom smärtan vid the ring of fire, var när jag fick varma blöta handdukar som bedövning där nere och det vill jag skicka med er alla som har en vaginal förlossning framför er. Det var fantastiskt.

…Så efter långa, men nu i efterhand, ändå häftiga 45 minuter kom han ut! Klockan 14:32 lades han upp på mitt bröst. En något blå och alldeles varm sötnos som pep och letade sig upp till bröstet samtidigt som jag och Klas grät i lättnad och lycka. Han var 51 centimeter lång, vägde 3610 gram och var frisk. Och han var hos oss <3

 

RUTINER & HELG PÅ KUSTEN

I fredagskväll bestämde jag och Klas oss för att vara lite spontana och kasta in vår lilla familj i bilen och åka upp till Smögen på lördagsmorgonen. Klas föräldrar har hus där och skulle vara uppe över helgen, och vädret visade strålande sol. Att det skulle bli mysigt visse jag om, men att det skulle vara så välbehövligt och skönt med havsluft och miljöombyte kunde jag inte föreställa mig! Behövde verkligen det och jag njöt utav varenda minut.

…och apropå vardag! Nu har vi efter en månad med lilla H börjat komma in i lite rutiner. Det tar ett tag att lära känna den lilles signaler och också vad som funkar för en själv och för mig och K som par. Jag har fått en del frågor om hur vi gör med nätter, schema och matning överlag, så tänkte försöka sammanfatta lite. Oftast ser dagarna/nätterna ut såhär: Runt 23.30 matar Klas med flaska (jag har ofta redan somnat, haha). Sedan, vid 02-03 ungefär vaknar Hugo igen, och då ger jag mat med flaska. Jag lägger ner honom i babynestet emellan oss och förhoppningsvis somnar han ganska så fort igen. Då går jag ner till vardagsrummet för att pumpa fram mer mjölk. Jag tänder upp alla lampor, sätter på Vänner och tar något att äta (och dricka! Jisses vad törstig man är hela tiden). Tidigare satt jag i sängen och pumpade i mörkret, men det här är så mycket mysigare och ångestfritt! Vid 05-06 vaknar han igen och då tar jag det oftast, men ibland Klas om han ändå ska börja jobba tidigt. Då blir det Nyhetsmorgon i sängen och flaskmatning (trodde aldrig jag skulle sitta o vänta på att Nyhetsmorgon skulle börja… haha). Förhoppningsvis somnar han om någon timme efter det innan dagen börjar på riktigt, men inte alltid. När dagen väl är igång så försöker jag att amma så mycket det går. Är så tacksam att båda delarna äntligen fungerar <3 Sedan, om vi till exempel ska ner på stan så tar jag med mig flaska med mat eftersom att jag aldrig vet riktigt vart det blir mat-panik, och jag är inte helt trygg med att amma vart som helst. Och Hugo behöver lugn runt sig för att komma till ro med amningen. Så ja, ungefär så ser vårt mat/sov-schema ut!

 

BÄSTA MAMMA-DAGEN

Dag 17 som mamma och idag var den bästa dagen, i min nya roll, hittills. Jag är, om jag ska vara helt ärligt, väldigt sällan nervös eller orolig över att axla nya uppgifter, men att vara mamma till Hugo fick hela marken att gunga. Jag har varit betydligt mer ängslig än vad jag trodde. Tills idag. Vi hade en bra natt med jämn sömn, och under förmiddagen kom min syster på besök. Jag fick duscha och komma ikapp med mig själv, och sedan hade vi en så mysig stund ute i solen med promenad och kaffe i parken. Och sedan har amningen gått jättebra också. Helt enkelt en dag som jag har kunnat njuta utav att vara mamma till 100% och känna mig trygg i det. Fantastisk känsla! 

Fick så många frågor om det här babynestet på Instagram. Det är handgjort i ull och kommer från StyleByC.se. Jag fick det från mina bästa vänner på min babyshower, och nu ligger det perfekt i vagnen (Bugaboo Fox). Vi hade även med det till BB, och det var inte en enda barnmorska som gick förbi det utan att kommentera det. Det är verkligen så fint och mjukt! Hans mössa är från H&M, nappen Elodie Details och overallen Lindex.

 

HUGO ÄR HÄR!

Vart och framförallt hur börjat man sitt första inlägg som nybliven mamma? Livet har vänts upp och ner, och idag är det två veckor sedan Lilla Hugo kom till oss och gjorde oss till familj. Vi är så kära i den här lilla människan och bubblan som vi befinner oss i är precis som alla säger – helt magisk. Det existerar knappt ett liv utanför vårt hus. Men allt är så klart inte bara rosa skimmer – för den här oron som det lilla livet förde med sig i samma stund jag såg honom för första gången är överväldigande. Jag vet inte hur många gånger per dag jag känner om han andas, känner på honom om han känns för kall eller varm eller analyserar hudens färg. Och det är väl det som är en förälders eviga lott: enorm kärlek men också en evig oro. 

Det nya livet och vardagen, som vi för varje dag lär oss mer och mer om, är verkligen helt fantastiskt. Men också något helt nytt så klart. Han vaknar varannan till var tredje timme på nätterna för mat och det vi gör om dagarna är att gosa, mata, byta blöjor, gå promenader och där emellan ta hand om hemmet och varandra. Det får ta tid att komma in det, för som sagt, det är verkligen något helt nytt. Och jisses vilken respons jag fick när jag la upp min Instastory om amning. Vilket engagemang! Mitt ”problem” (för i princip alla som vill amma dyker på något form utav hinder) var att jag trodde jag fick till hans grepp under de första dagarna på BB, men det visade sig att han tog bröstet ytligt och det gav mig sår som gjorde så fruktansvärt ont! Jag pausade därför amningen i lite drygt en vecka för att låta de läka och körde utpumpad mjölk på flaska (jag producerar mjölk som en hel ko). Men problemet nu är att han vant sig vid flaskan och tycker att flödet från bröstet är lite långsamt, haha, så just nu håller jag på att vänja honom vid bröst igen så att jag förhoppningsvis kan varva flaska med bröst. Eller allra helst klara mig helt på bröstet. Men jag har lovat mig själv att inte slita ihjäl mig, för min kropp har varit fantastisk nog och förtjänar inte att bli hackad på om det inte skulle fungera! Dela gärna med er av era historier i kommentarsfältet vettja!

Och när tiden räcker till så lovar jag er min förlossningsberättelse här i bloggen! Men nu ville jag mest kika in och säga hej ifrån bubblan. Nu ska vi mysa vidare. STOR KRAM <3

 

ATT BLI MAMMA

Det finns så mycket saker som jag ser fram emot med att bli mamma. Det första jag tänker på är så klart hur han kommer att se ut, för hur ser en mix utav mig och Klas ut? Jag hoppas att han får Klas smilgropar. Men utöver det så är det jag tycker är häftigast utav allt att se vem han kommer att bli. Hur blir en kombination utav oss? När jag tänker på mig och Klas och vilka egenskaper vi har så önskar jag att han ärver sitt ”go” utav Klas. En envishet och viljestyrka som jag beundras så mycket utav. Och hans omtänksamhet. Av mig får han gärna ärva känslan utav att allt är möjligt, en (ibland lite väl naiv) känsla utav att man kan klara det man vill. Det har varit väldigt kul att växa upp och faktiskt på riktigt tro att man kan bli popstjärna, uppfinnare, konstnär och skådespelare. Och varit helt säker på att det skulle bli så (…). Det ska bli så fantastiskt att få uppfostra en människa, och göra vår lilla kille till en snäll kompis med fina värderingar och en grundtrygghet. Känner mig välsignad utav uppgiften.